Blessed By Craft

Jag har haft turen att växa upp med många öppna hantverkskunniga kvinnor omkring mig, jag har fått många kunskaper gratis. Det var dock inte för ens jag blev tonåring som hantverket började betyda något betydligt mer för mig.
Som 14åring flyttade Gurra, min bästa vän, till Tyskland och i samma veva slutade jag umgås helt med mina tjejkompisar. Jag har en hög integritet, kanske för hög, och jag lessnade helt enkelt på allt skitsnack.


Resultatet av tidigare experiment i textilfärgning.

Uppbrottet från tjejerna var dock de som fick mig att blomma. Jag blev en ensamvarg, en stark sådan som sket fullständigt vad folk tyckte ock tänkte. Jag började designa mönster, skapa egna kläder, väskor och smycken. Hantverket blev min rustning, bästa vän och en del av min identitet. Skapandet låter en vara sig själv helt och fullt, tar emot allt man har att säga och finns alltid där för en. Produkten som blir är helt igenom ärlig och kan ibland lära en saker om en själv som man inte viste.

Med tiden växte mitt intresse för politik och vips hade hantverkandet även blivit ett sorts statement.
Det blev en fråga om ekonomi och ekologi.
Mina hantverkskunskaper hade gjort mig mer oberoende, vilket fick mig att törsta efter mera kunskaper.

Just nu är jag en sur disktrasa som guppar runt i hantverkshavet med målet att bli helt genomvåt.


Jag hatar när bristen på kunskap hindrar mig. Ju mer jag kan desto mer oberoende blir jag.
Även om det nu skulle ta längre tid för mig att göra vissa saker än någon som nördat ner sig.
Ofta ser jag på mina produkter och känner att de inte riktigt har den bästa standard.
Men det är precis så det skall vara. De är bara ärliga.
Jag känner dock att det börjar att närma sig, att jag snart kommer hitta materialen och teknikerna som passar mig bäst. Vad det blir har jag ingen aning om men jag är trots allt bara 22..
22år, på upptäcksfärd och med en sjukt stor ryggsäck av hantverkserfarenheter.

Jag och några vänner rökbränner keramik.