Ku-seminarierna.

Jag kan inte påstå att någon av seminarierna har givit så mycket till just den här kursen.
Men jag tycker det är kul att lyssna på människor som har funderingar, på människor som tänker ett steg längre, vare sig jag håller med dem eller inte.

Johanna Rosenqvist  som hade det första seminariet där hon pratade om hur det ser ut när man gör  konst, konsthantverk, design och hemslöjd och om hur i vilken utsträckning föreställningen om kön stämmer eller inte. (De stämde inte vi är lika) Hon pratade dessutom om hur andra föreställer sig konsthantverkare och hur de ofta blir framställa, om så mot sin vilja.
Detta tycket jag var ett intressant seminarium. Hon var duktig som föreläsare, hon hade ett öppet språk, kroppsligt som verbalt, som bjöd in åhörarna i diskussionen.
Det är även ett ämne som intresserar mig mycket, speciellt sedan jag blev mamma.
Hur är våra föreställningar om kring kön och hur pojkar respektive flickor skall bete sig?
Hur gör jag som mamma för så lite som möjligt lägga dessa värderingar på mitt barn och på så vis ge honom de bästa av allt.  Mycket intressant ämne som sagt, ett ämne som jag inte kommer beröra just i denna kursen men helt klart bär med mig och antagligen belysa i en annan del av utbildningen.

Katji Lindbergs seminarium var dock lite svårare för mig. Det handlade om
"Projektet Bara som skapande: om konstpraktik och reflektion tar fasta på konstnärliga sätt att ”greppa mening” och hur dessa speglas genom konstnärers reflektion. En viktig fråga är också hur man kan förstå och beskriva detta ”mellanzonstänkande”." http://www.konstfack.se/sv/Forskning/Doktorander/
Ett ämne som jag, i den utsträckningen, inte alls har koll på eller har reflekterat så speciellt mycket om. Att sitta på de seminariet fick mig att tänka på min tid som barn.
Jag har en liten släkt och jag och min bror var de enda barnen, vilket gjorde att vi alltid satt med de vuxna och pratade eller snarare lyssnade. Vi lyssnade på deras diskussioner om samhälle och politik. Vi hade inte speciellt mycket att säga till om i stunden men såhär i efterhand kan jag se att vi fick ut mycket av det. Mina föräldrar är väldigt öppna, döljer inte verkligheten och har aldrig bannat "allt är normalt" är de jag lär mig. Som barn fick vi aldrig en förskönad bild av samhället även om den må varit färgad av min släkt olika politiska åsikter. Men den enda information som inte är färgad är ju bara den som vi tar in genom observation helt själv och inte ens den är fri från upplärda värderingar..
Hur som...
Under Katjis föreläsning satt jag mest och lyssnade på folk som pratade om saker som jag inte riktigt kände att jag hade koll på. Jag tog till mig och tänker att jag nog kommer att ha användning av det framöver.